Hovrätten frikände och lindrade domar mot skribenter för MV-Lehti

Jessikka Aro och Johan Bäckman

Helsingfors hovrätt lindrade tingsrättens domar mot Johan Bäckman och andra skribenter på nättidningen MV-Lehti i åtal som gällde ärekränkning av Yle-journalisten Jessikka Aro. Åtalet om att Bäckman hade förföljt henne förkastades helt. Tingsrättens domar mot en annan skribent för hets mot folkgrupp fastslogs av hovrätten, som menade att han som administratör var ansvarig för vad som skrivits på MV-Lehtis forum.

 

Krävde att anklagelser skulle förkastas

Johan Bäckman krävde att åtalen mot honom skulle förkastas och att han skulle frikännas från alla yrkanden från käranden och staten. Han hade inte försökt träffa Jessikka Aaro och inte förföljt henne. Tvärtom hade hon också skickat meddelanden till honom och det fanns inga bevis för att hennes lidande hade orsakats av honom.

Han menade att han inte begått grov ärekränkning mot henne, eftersom han inte publicerat falsk information om henne när han delade en dom mot henne. Försvaret menade också att åklagaren i sitt åtal inte förklarat varför det i så fall hade varit ett grovt brott. Bäckman hade inte fått betalt för att ta fram domen och han hade inte varit inblandad i några skriverier relaterade till Aaros kön, utseende eller kvinnlighet.

MV-Lehtis chefredaktör Ilja Janitskin hade också överklagat domen, men avled i februari.

 

Janitskins dödsbo lade ner hans överklagan

DOKUMENT

Helsingfors hovrätt R 19/24

Asta Tuominen krävde att åtalen mot honom skulle förkastats och att hans straff skulle sänkas till böter och att ersättningen till Aro skulle reduceras till €200. Han hade enbart agerat som moderator för MV-Lehtis forum och inte varit skribent. Tingsrätten hade tidigare dömt att vissa artiklar varit plagiat från Sanoma Media, men Tuominen menade att materialet använts helt lagligt. Dessutom hade Sanoma Media inte krävt någon kompensation och försvaret ansåg att det bevisade att artiklarnas värde inte var högt.

Advokaten Anu Koivu passade på att kräva hutlösa summor från staten för att representera den döde Janitskin. Bland annat krävde hon €2300 för att översätta ett läkarintyg från Spanien. Hon meddelade hovrätten att Janitskins dödsbo inte hade för avsikt att fortsätta driva överklagan.

 

Journalist krävde stora skadestånd och ersättningar

Jessikka Aro hade också överklagat domen och krävt att Bäckmans skadestånd till henne skulle höjas till €34 000 och att Janitskins skadestånd skulle höjas till €50 000, samt att deras gemensamma skadestånd skulle höjas till €12 000 och hon ville också ha ytterligare €66 000 från Bäckman och €32 000 från Janitskin. Aro krävde också att herrarna skulle betala €106 000 för hennes rättegångskostnader.

Aro menade att hon tvingats flytta utomlands på grund av en rikstäckande hatkampanj mot henne. I sin överklagan beskrev hon förföljelsen som ”långvarig, utbredd, planerad och mycket förnedrande”. Syftet hade varit att förstöra hennes professionella rykte och sammanlagt hade upp emot en miljon människor nåtts av skriverierna om henne.

Åklagaren krävde å sin sida att Bäckmans och Tuominens överklaganden skulle avvisas som ogrundade.

 

Kontakter var inte obesvarade

Samtliga inblandade parter förhördes av hovrätten. Bäckman medgav att han kontaktat Aro och skrivit några kommentarer om henne på sociala medier, samt gett henne en bronsstatyett i gåva. Han menade att det inte fanns något brottsligt i det och att Aaro också ”gillat” flera av hans meddelanden på Twitter och själv skickat meddelanden till honom. Det hade varit ett lättsamt och ömsesidigt samtal. Hon hade kunnat blockera honom på Twitter, men hade inte gjort det.

Ur bevismaterialet framgick det att Aro skickat en vänförfrågan till Bäckman på Facebook och begärt att få träffa honom för att diskutera Bäckmans information om henne som hon ansåg felaktig, samt velat höra hans åsikter om något relaterat.

 

Bronsstatyett ett avgörande bevis

I flera månader hade de diskuterat och även planerat en gemensam presskonferens, som Aro drog sig ur eftersom Bäckman inte ville ta bort uppgifter om henne. Aro hade också skickat en länk till en musikvideo till Bäckman, som tackade för den och frågade om hon märkt att han inte kritiserat henne på sju månader. Aro hade svarat ”Det märks!” och önskat Bäckman en trevlig dag. Hon skickade också en bild på sig själv leendes med bronsstatyetten till Bäckman. Bäckman hade försökt kontakta Aro ett antal gånger för att få till stånd deras möte.

Hovrätten ansåg att digitala kontakter och meddelanden kan utgöra förföljelse ifall de är frekventa och orsakar rädsla eller ångest hos den förföljda. Det måste också ha funnits en avsikt hos den som sänder meddelandena att skrämma eller besvära mottagaren. Rätten konstaterade att Aros och Bäckmans kommunikation rört sig i ett ämne av gemensamt intresse.

 

Inte skyldig till förföljelse

Bäckman hade publicerat en del inlägg i slutna Facebook-grupper, där han kallat Aro för ”Jessi” och beskrivit henne som ”söt”. Hovrätten ansåg kommentarerna vara osakliga, men inte mer.

Tvärtemot Aros uppfattning menade hovrätten att hennes och andras arbete som journalister är offentligt och att journalister deltar i den offentliga debatten med sitt arbete.

”Journalisten måste också tolerera en kritisk inställning till sitt arbete”, skriver hovrätten, som ändå menar att en del av Bäckmans meddelanden på Twitter också tagit upp irrelevanta saker relaterade till Aros person och använt nedsättande uttryck, samt kommenterat hennes utseende och yrkesskicklighet. Någon förföljelse var det däremot inte frågan om enligt hovrätten – speciellt eftersom Aro själv varit i kontakt med Bäckman via Facebook. Bäckman friades från anklagelserna om förföljelse.

 

Nekade till samröre med utländska aktörer

Det andra överklagandet gällde tingsrättens dom om grov ärekränkning mot Bäckman för artiklar som publicerats på ryska websidor, där Bäckman anklagat Aro för att vara lejd av ”amerikansk-baltiska specialintressen”. Aro har slagit ifrån sig de anklagelserna och nekat till att ha varit i kontakt med den estniska säkerhetspolisen. Hon nekade också till att ha deltagit eller varit talare under NATO-relaterade evenemang.

Bäckman nekade till att ha skrivit de ryska artiklarna, och menade att han endast blivit citerad av journalisten, samt att websidorna haft en liten publik. Anklagelserna om Aros samarbete var sanna enligt Bäckman, som hänvisade till att NATO publicerat Aros artiklar som sina egna. Estlands säkerhetspolis hade utbildat finska journalister i Tallinn och Aro hade skrivit om detta. Bäckman hade bjudit in ett antal journalister för att få till stånd en presskonferens inom ämnet och Aro hade också varit injuden.

 

Skyldig till ärekränkning

Hovrätten höll med tingsrättens tidigare beslut att Bäckman skulle anses ansvarig för innehållet i artiklarna, även fast han inte skrivit eller publicerat dem. Hovrätten konstaterade att det inte fanns några bevis för att Aro agerat på uppdrag av internationella underrättelsetjänster eller haft kontakt med dem. Informationen om Aro som Bäckman gett bedömdes av hovrätten ha varit avsiktligen falsk och kunnat orsaka Aro skada, lidande och förakt. Hovrätten fastslog att Bäckman gjort sig skyldig till ärekränkning.

Huruvida det var frågan om grov ärekränkning var inte självklart. Hovrätten såg ingen orsak att tvivla på att de ryska sidorna haft en liten publik och såg det inte som klargjort att artiklarna om Aro hade nått en större publik. Anklagelserna i artiklarna om Aros samarbete med utländska aktörer hade varit vaga och artiklarna hade för övrigt inte haft något kränkande om henne. Hovrätten lindrade brottsrubriceringen till ärekränkning istället för grov ärekränkning.

Tingsrättens dom för anstiftan till grov ärekränkning hade också överklagats av Bäckman. Enligt den tidigare domen hade han förmedlat en dom gällande Aro till Janitskin för publicering på MV-Lehti medan Janitskin var vid liv. Domen var från 2004 och gällde händelser under 2002, som var helt orelaterade till Aros arbete som journalist. Hovrätten ansåg att offentliggörandet inte tjänade allmänintresset och att motivet uppenbart varit att skada Aros anseende. Hovrätten fastslog tingsrättens dom.

 

Delvis friad, delvis fälld

Tuominen hade överklagat tingsrättens dom för grov ärekränkning för att ha publicerat falska uppgifter och antydningar om Aro, som orsakat henne skada, lidande och förakt. I en artikel som publicerats under pseudonym hade Aro kallats en ”fullblodig amerikansk informationskrigare”, vilket hovrätten ansåg vara nedsättande. Däremot var artikeln inte fokuserad på henne, utan på Yle som organisation. Därför frikände hovrätten Tuominen från åtalet för den artikeln.

I en annan artikel hade Tuominen nämnt Aros tidigare dom och publicerat hennes namn och bild i samband med kritik för att hon och andra journalister skulle stigmatisera oliktänkare. Det fanns också ett nedsättande tillmäle mot Aro i artikeln. Hovrätten ansåg att artikeln orsakat Aro stort lidande och att syftet enbart varit att skada henne, samt att handlingen varit systematisk mot henne och grov som helhet.

 

Hets mot judar på forum

Tuominen hade också överklagat tingsrättens dom mot honom för hets mot folkgrupp, närmare bestämt judar. Andra personer hade publicerat sådana inlägg på MV-Lehtis forum och åklagaren menade att Tuominen var skyldig till vad de andra skrivit, eftersom han varit administratör för forumet och haft möjlighet att ta bort inläggen.

Han anklagades också för hets mot folkgrupp för att ha publicerat en artikel på MV-Lehti om laboratoriesjuksköterskor och använt en bild av en mörkhyad kvinna till artikeln. Hovrätten ansåg att kommentarerna om judar varit väldigt stötande och att artikeln om sjuksköterskor varit kränkande.

”Rasistiska uttryck och hatiskt tal skyddas inte av yttrandefriheten”, skriver hovrätten. Tingsrättens dom fastslogs.

I upphovsrättsbrotten ansåg hovrätten att Tuominens två artiklar inte gjort någon större skada på det stora bolaget Sanoma Media och lindrade tingsrättens dom.

 

Fängelsestraff sänktes rejält

Hovrätten resonerade att Bäckmans agerande till viss del varit systematiskt, eftersom han beställt de gamla domarna från tingsrätten gällande Aro före de publicerades och att artiklarna således inte gjorts spontant. Däremot avslogs tingsrättens bedömning om att brottet varit grovt. Hovrätten dömde ändå Bäckman till 3 månaders villkorligt fängelse för ärekränkning.

Tingsrättens tidigare dom mot Tuominen ansågs vara för hård och hans straff lindrades till 70 dagars villkorligt fängelse.

Gällande skadestånden till Aro hänvisade hovrätten till rekommendationer om €5000 – €10 000 som den högsta nivån på skadestånd för ärekränkning. Hovrätten såg inga skäl att gå med på Aros krav på högre skadestånd från Bäckman och den avlidne Janitskin och avslog hennes överklagan.

Bäckman dömdes av hovrätten att ersätta Aro €13 000 för lidandet han orsakat henne. Advokat Anu Koivu fick sig också €2300 extra av skattebetalarnas saftiga pengar av hovrätten för den svindyra översättningen av Janitskins läkarintyg. Hovrätten beslöt också att Bäckman ska ersätta Aro €17 000 för hennes rättegångskostnader i tingsrätten.

 

Hovrätten genomskådade uppblåsta advokatfakturor

Aro hade krävt hissnande €57 000 i ersättning för hennes advokaters arbete i 205 timmar för att driva ärendet mot Bäckman i hovrätten. Hovrätten ansåg att Aros anspråk på rättegångskostnader från Bäckman var kraftigt överdrivna i förhållande till hans inblandning i brotten och med tanke på att det mesta av arbetet gjorts av statens åklagare och inte hennes advokater. Aros advokater fick nöja sig med €35 000 i ersättning, varav de fick göra anspråk på €23 000 av Bäckman.

Ännu mer svindlande var Aros krav på €52 000 till hennes advokater från Janitskin, för deras arbete i 183 timmar. Hovrätten ansåg att även dessa anspråk var kraftigt uppblåsta och dömde Janitskins dödsbo att ersätta Aro €25 000 för hennes advokatkostnader.