Socialarbetare föreslår att ett härbärge ska inrättas för att tillfälligt inkvartera folk som har svårt att hitta boende. Detta och annat framkommer i en rapport som Ålands Statistik- och Utredningsbyrå (ÅSUB) tagit fram efter intervjuer med kommunernas socialarbetare och representanter för det privata välgörenhetsarbetet på Åland.
De intervjuade anser att kommunerna redan i grundskolan ska arbeta förebyggande mot framtida bidragsberoende och kanske ge ungdomarna åthutningar om att hålla ordning på sin ekonomi och inte bli missbrukare.
”Unga behöver bättre förståelse för samhällets system och bättre färdigheter för att hantera vardagen.” heter det i rapporten.
Ett stort problem för människor som behöver hjälp är att de många gånger saknar initiativförmåga på grund av sin nedstämdhet. Detta menar representanter från privata hjälporganisationer och organisationen Evangelisk-Lutherska församlingen.
Ogifta småbarnsföräldrar, gamla kvinnor och unga män är de grupper som ÅSUB anser vara mest fattiga efter undersökningen. Vem som verkligen är fattig är mera diffust. Till exempel kan en person beviljas bidrag, trots att hon har rikedomar i form av fastigheter, företag och annat, medan en annan person inte får ha mer €500 på kontot om hon vill ha bidrag.
Folk som inte hittar sig ett jobb i skärgården flyttar i regel därifrån för att söka lyckan, men i Mariehamn är unga arbetslösa en vanligare profil. Under fjolårets sommar fick socialvåren i Mariehamn betjäna många ungdomar som blev av med sina sommarjobb på grund av corona-pandemin.
Bland familjerna är det ensamstående mödrar och stora familjer av utlänningar som i huvudsak utgör klienterna för välfärdssystemet.
Svenskar och andra utlänningar flyttar till Åland för att gå på bidrag
Totalt är det runt 500 hushåll på Åland som är bidragsberoende. Flest är de manliga ensamhushållen, med över 200 bidragsberoende. Kvinnliga singlar utgör ungefär 140 bidragsberoende och resten utgörs i huvudsak av ensamstående kvinnor med barn och äkta par med barn. Det finns till och med äkta par utan barn som är bidragsberoende, samt några ensamstående män med barn.
Representanter för åländsk socialvård berättar att det förekommer att svenskar flyttar till Åland för att gå på bidrag i form av utkomststöd tills de har bott tillräckligt länge i landet för att omfattas av det finska välfärdssystemet och kan gå över till arbetslöshetsbidrag.
Även om de flesta bidragstagare är kortvariga kunder som belastar socialvården i mindre än sex månader finns det ändå en del långvariga och återkommande klienter. Professionella inom socialvåren som intervjuats av ÅSUB säger att dessa ofta saknar motivation för förändring, i synnerhet bland medelålders män med missbruk och unga i åldrarna 20-25 som ”vant sig” med situationen. Gott om hjälpande organisationer finns, men personen behöver själv vara motiverad.
Bidragstagare vet sina ”rättigheter” – andra sköter sitt
De socialvårdsarbetare som intervjuats av ÅSUB tycker att det borde göras mer reklam för att gå på utkomststöd: Inom hemvården, i skolor och till och med på daghem. Å andra sidan vill flera av dem att AMS ska ställa högre krav på långvariga bidragstagare och få dem motiverade.
Representanterna för socialvården konstaterar att det finns många som skulle haft rätt till utkomststöd – både bland yngre och äldre – men som väljer att reda sig själv och inte kontaktar socialvården, eftersom de inte vill belasta skattebetalarna. Bland de som söker utkomststöden är inställningen däremot att de ”självklart” ska ha bidragen och minsann ”vet sina rättigheter”.
Socialvårdsarbetarna anser också att utkomststödet borde räknas högre för de som bor i skärgården, eftersom maten i butikerna är dyrare där – detta trots att det finns gott om fisk att fiska i skärgården för den som är hungrig.
Förutom kommunernas bidrag betalar också landskapsregeringen årligen ut cirka €13 miljoner till bidragsberoende ålänningar.