Nu har invandrare på Åland fått säga sitt: Finskspråkiga anser sig mest diskriminerade

Nu har resultaten kommit från enkäten som Ålands Statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) gjort bland över 700 invandrare på Åland. Svaren visar att invandrarna känner sig trygga på Åland och trivs på sina jobb. Men det klagas från alla grupper över att ålänningarna är svåra att lära känna och att man som inflyttad har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden på samma villkor.

Bland de utomnordiska invandrarna framkommer krav på fler poliser på gatorna som skydd mot åländska trafikdårar. Finskspråkiga invandrare önskar att de kan få myndighetsservice på sitt modersmål, medan svenskspråkiga invandrare är intresserade av ökat politiskt inflytande samt homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet.

Samtliga invandrare med annat modersmål än svenska i åldrarna 18-75 bjöds in till undersökningen, förutsatt att de bott högst 10 år på Åland. Invandrare med svenska som modersmål valdes istället slumpmässigt eftersom gruppen är så stor. Totalt 766 invandrare svarade, varav 316 utomnordiska, 145 finskspråkiga och 305 svenskspråkiga. Undersökningen beställdes av Nina Fellman (S) under hennes tid som kansliminister.

 

Arbete och kärlek största dragloken

Varannan utomnordisk invandrare flyttade till Åland på grund av arbete och drygt var fjärde på grund av kärleksrelationer. Två av fem finskspråkiga invandrare flyttade till Åland på grund av arbete och en av fem på grund av kärleksrelationer. Var tredje svenskspråkig hade flyttat till Åland på grund av arbete och ungefär lika många för kärleksrelationer.

Rapportförfattarna kräver att ”vikten av en välfungerande språkutbildning uppmärksammas på Åland” för att högutbildade utomnordiska invandrare bättre ska dra nytta av sin expertis på arbetsmarknaden. Varför arbetsgivarna inte kan ordna språkutbildningen på sin egen bekostnad när de ersätter åländska arbetstagare förklarar rapportförfattarna inte.

Svenskspråkiga invandrare upplever att de har svårare att komma in på arbetsmarknaden än infödda ålänningar. Det introverta åländska lynnet gör också att de flesta invandrare har färre åländska bekanta än de önskar sig. Utredarna på ÅSUB anser att organiserade fritidsaktiviteter skulle vara lösningen på detta, speciellt för utomnordiska invandrare. Men invandrarna verkar själva inte vara av samma åsikt och skaffar sina bekanta utan att behöva blanda in någon lekledare.

 

Rapport har drag av politiskt beställningsjobb

Både svenska, finska och utomnordiska invandrare ansåg sig diskriminerade av ålänningarna på grund av sina ursprung, språkkunskaper eller annorlunda utseenden. Majoriteten av finskspråkiga och utomnordiska invandrare som tillfrågades var någorlunda ointresserade av politik, medan fler av de svenskspråkiga invandrarna visste hur Åland borde styras.

ÅSUBs rapport har tydliga drag av politiskt beställningsjobb istället för vetenskaplig utredning. Bland annat hävdar rapportförfattarna att det viktigaste för en lyckad integration är att en invandrare ges medborgarskap och påstår att detta är viktigare än individens hälsa, bostad, arbete och språkkunskaper.

Andelen tillfrågade som svarade på ÅSUBs enkät var väldigt låg och i synnerhet bland rumäner. Ryssarna var flitigast på att svara och kvinnor var betydligt ivrigare än män. Bland utomnordiska invandrare var det fler män än kvinnor som flyttat till Åland för att arbeta och fler kvinnor än män som invandrat för att deras make hade anknytning till Åland.

 

Invandrares prioriteter lika som 2014

Såsom i den tidigare undersökningen från 2014 anser de utomnordiska invandrarna att sjukvård, arbete, trygghet, bostad, bra bemötande från ålänningarna, det svenska språket, kunskap om den åländska kulturen, skola för barnen och att lära känna ålänningar är deras viktigaste frågor.

De minst viktiga frågorna är fritidsaktiviteter på sitt eget språk, föreningsverksamhet, stöd från landsfränder, finskt medborgarskap, äktenskap, samt landskapsregeringens invandrarprojekt ”Kompassen”.

För de finskspråkiga invandrarna är de viktigaste frågorna bostad, trygghet, sjukvård och det svenska språket. De minst viktiga frågorna är fritidsaktiviteter på finska, äktenskap, att få familjen till Åland, föreningsverksamhet, studier, stöd av andra finländare och att barnen ska få ett arbete. Finskspråkiga invandrare lägger stor vikt vid att kunna svenska, men är inte alls lika intresserade av svenska språkkurser, utan föredrar att lära sig på egen hand.

 

Svenskspråkiga intresserade av bisexualitet och homosexualitet

För de svenskspråkiga invandrarna är tryggheten den viktigaste frågan, följt av sjukvård, närheten till naturen, arbete, bra bemötande från ålänningarna och bostad. Det absolut minst intressanta för de svenskspråkiga är landskapsregeringens invandrarprojekt ”Info Norden” samt demilitariseringen. Andra oviktiga frågor är föreningsverksamhet och finskt medborgarskap. De svenskspråkiga invandrarna fick andra frågor än övriga invandrare. Bland de fritt formulerade svaren skriver många svenskar att de vill få bättre möjlighet att komma in i den åländska politiken och kulturen. I rapporten framgår det också att svenskspråkiga invandrare lägger vikt vid homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet. Ålands Nyheter har begärt ut kopior på de svenskspråkiga invandrarnas fritt formulerade svar, men ÅSUB vägrar ge ut dem.

 

Sällsynt med utomnordiska män i offentlig sektor

Väldigt få av de anställda utomnordiska männen arbetar inom offentlig sektor – endast 10%, mot 88% i privat sektor. Bland kvinnorna arbetar hälften i offentlig sektor och hälften privat. De flesta är nöjda med sin situation på arbetet och få funderar på att byta jobb eller starta eget. För finskspråkiga är svaren liknande och även de svenskspråkiga är nöjda med arbetslivet.

Andelen barnfamiljer är hög bland svenska och utomnordiska invandrare, 80% för bägge grupper. Bland finska invandrare är det endast 40% som är barnfamiljer.

De flesta utomnordiska invandrare som svarade har universitetsutbildning eller gymnasieutbildning som de genomfört i hemlandet och det samma gällde de svenskspråkiga. Många utomnordiska vill studera vidare på Åland, men har bekymmer med att kombinera arbete och studier, samt inser svårigheten att bedriva studier på högre nivå utan tillräckliga språkkunskaper.

De flesta finskspråkiga invandrare som svarat har universitetsutbildning och många har gymnasieutbildning. De påtalar att möjligheten för vuxenstuderande att gå på bidrag är sämre på Åland än i Finland, bland annat för att en vuxenstuderande måste ha fyllt 30.

 

Varken tid eller intresse för organiserade fritidsaktiviteter

Drygt 80 av de utomnordiska invandrarna uppger att de deltar i organiserade fritidsaktiviteter utanför hemmet, medan närmare 200 inte sysslar med något sådant och 22 inte vet vad de håller på med. Bland de som inte sysslar med sådant uppger de flesta att de inte kan svenska tillräckligt bra eller att de inte har tid att jåla.

Bland de finskspråkiga invandrarna är det nästan hälften som sysslar med organiserade fritidsaktiviteter utanför hemmet, i huvudsak idrott och motion. Fyra svarande visste inte vad de höll på med och bland majoriteten som inte sysslar med sådant uppger de flesta att de varken har tid eller är intresserade av att hålla på jåla. Och likadant är det med de svenskspråkiga invandrarna.

 

Blyga ålänningar kunde få sig fler bekanta

Två av tre utomnordiska invandrare vill gärna lära känna fler åländska bekanta, medan ca var tredje är tveksam och runt 10% redan fått nog. En del tycker att det var svårt att lära känna ålänningar på grund av att de själva inte kan svenska tillräckligt bra, medan andra säger att ålänningarna förhåller sig reserverat eller att kulturerna är så olika.

Två av fem finskspråkiga invandrare önskar sig fler åländska bekanta, var tredje velar och var femte har redan fått nog. Ungefär det samma gäller svenskspråkiga invandrare. Det är enligt svaren något enklare för finskspråkiga och svenskspråkiga än för utomnordiska att lära känna ålänningar. Bland de finskspråkiga som anger det som svårt att lära känna ålänningar hänvisade de flesta till ålänningarnas reserverade förhållningssätt, såsom att ålänningar umgås i ”slutna cirklar” och har ”hierarkier sedan gammalt”. Liknande svar kommer från de svenskspråkiga invandrarna och ÅSUB lyfter fram ett exempel där en svensk berättar att han eller hon efter sju år på Åland ännu inte blivit hembjuden på middag av någon ålänning.

 

Klagar på sjukvård, tandvård och allt möjligt

Bland de utomnordiska invandrarna som svarade var det hela 42 av dem som ville framföra klagomål om de åländska institutionerna. Bland annat berättade de om missnöje med sjukvården på Åland, såsom långa väntetider för undersökningar och tandvård, dyr offentlig sjukvård och dyr tandvård. Även AMS ogillas för dåligt bemötande, dålig service, byråkratisk kommunikation och ovilja att betala ut saftiga bidrag:

– Jag nekades pengar för att överleva, är detta acceptabelt? skriver en utomnordisk invandrare som är missnöjd med att inte beviljas bidrag omedelbart.

 

Vederstygglig myndighet ogillas av svenskspråkiga

Sex utav de finskspråkiga som svarat klagar över bristande möjlighet att utföra sina ärenden på finska hos myndigheter som FPA, ÅHS eller skattebyrån. Det klagas också på den dyra tandvården.

Av de svenskspråkiga som svarade var det 34 som ville klaga över saker på Åland. De flesta klagomålen är riktade mot skatteverket och inkomstskatterna, men det klagas även över bristande förtroende inom sjukvården.

En förtappad svenskspråkig mammonslav krävde att daghemmen inte skulle tillåtas vara stängda mer än fyra veckor på grund av ”stora ekonomiska förluster när man måste avstå från arbete i cirka två månader”.

Enligt ÅSUB är de utomnordiska invandrarna nöjda med hur de fått lära sig svenska på Svenska för invandrare-kurserna som ordnas av Medborgarinstitutet. Bland de svenskspråkiga invandrarna angav 2% av svenskarna och 39% av finlandssvenskarna att kunskaper i finska underlättat deras möjlighet att få arbete.

 

Utlänningar vill ha fler poliser på gatorna

Utomnordiska invandrare känner sig trygga på Åland – männen mer än kvinnorna. Men flera känner sig otrygga på grund av ålänningarnas hiskeliga framfart med bilar och mopeder. Ålänningarna pätar och burnar så mycket med sina åkdon att invandrarna önskar fler poliser på gatorna.

Enligt rapporten uppger utomnordiska kvinnor att de känner sig förföljda eller otrygga i mörkret på grund av att de är kvinnor. Miramargaraget i Mariehamn pekas ut som en särskilt otrygg plats på kvällen. Mer än var tionde utomnordisk invandrare känner sig otrygg att gå ut ensam sent på kvällen. Bland finskspråkiga och svenskspråkiga är siffran 2% respektive 3%.

 

Myndighet mot skämt och lustigheter på arbetsplatsen

Rapportförfattarna tar till ett ganska radikalt synsätt på diskriminering och hävdar att det måste räknas som diskriminering om någon ”som inte har ett typiskt nordiskt utseende utsätts för lustigheter eller kommentarer av kollegor.”

Var sjunde utomnordisk invandrare anser sig tillhöra en grupp som är diskriminerad på Åland – enligt dem själva på grund av bristande svenska, sin hudfärg eller sitt utseende. Bristande rätt att lyfta saftiga bidrag från FPA och AMS upplevs som diskriminerande, men också att ålänningar har lättare att få jobb, samt orättvisa arbetsförhållanden för utlänningar.

”Enligt de utomnordiska svarande som hade upplevt sig diskriminerade har man helt enkelt inte samma rättigheter eller villkor i arbetslivet som ålänningar har”, står det i rapporten.

 

Finländare upplever sig mest diskriminerade

De finskspråkiga anser sig mest diskriminerade på Åland och fler än var femte säger sig tillhöra en diskriminerad grupp – enligt dem själva på grund av sitt finska modersmål, finska etnicitet eller helt enkelt för att man inte är född på Åland. Förbudet för åländska tjänstemän att betjäna kunder på finska samt brist på möjlighet att använda finska i kontakt med myndigheter upplevs som diskriminerande.

Till och med ÅSUBs enkät i sig ansågs diskriminerande eftersom den skickades ut på diverse utländska språk, men inte på finska. De fientliga attityderna mot Finland som eldas på av åländska politiker samtidigt som de kräver massinvandring från andra länder upplevs som märklig av våra landsfränder:

– Jag märker att folk från andra delar av världen är mer välkomna än från Finland. Också barnfamiljer, även om jag själv är rätt ung. Åland verkar vara mer korrupt än Finland, så jag tror inte att jag tänker bo här resten av livet, svarar en finskspråkig.

 

Svårt för svenskspråkiga att tränga in i arbetsmarknaden

De svenskspråkiga invandrarna känner sig trygga, men flera bekymrar sig över att det finns mycket droger på Åland, men också över trafikdårar, våld och ungdomsgäng. Färre än var tionde svenskspråkig anser sig tillhöra en diskriminerad grupp – enligt dem själva på grund av sin härkomst. Begränsade rättigheter att köpa fastigheter och bilda företag upplevs som diskriminerande, men även de svenskspråkiga säger sig uppleva diskriminering på arbetsmarknaden:

– Just när det gäller arbetsmarknaden är det ingen hemlighet att den främsta merit som krävs för ett fast arbete är åländsk härkomst, åtminstone för högre tjänster. Därför har jag, och många andra inflyttade från Sverige, som jag känner, helt slutat att söka arbete på Åland. Det är helt enkelt inte värt besväret, skriver en konsult.

 

Invandrare kräver fullständiga medborgerliga rättigheter bums

Bland utomnordiska invandrare är mindre än 10% mycket intresserade av politik och runt 25% ganska intresserade. Resten brydde sig inte särskilt. I kommunalvalet 2019 röstade 70% av de svenskspråkiga på Åland, 58% av de finskspråkiga och 30% av de engelskspråkiga. Endast 13% av rumäner och 22% av letter röstade. Enligt rapporten anser flera av de utomnordiska invandrarna att de ska få rätt att rösta i åländska val utan hembygdsrätt. De kräver också en ökad invandring till Åland. Utomnordiska invandrare uppger sig bli förvirrade av det stora antalet kandidater i valen.

Också bland de finskspråkiga invandrarna klagar flera över att de inte har lika rösträtt som ålänningar i lagtingsvalet.

Det politiska intresset är högre bland svenskspråkiga invandrare än hos de andra och det är särskilt männen som har politiskt intresse. Även bland de svenskspråkiga kräver flera att få obegränsad rösträtt bara för att de flyttat till Åland.