Insändare: Beredskapen offras för politisk agenda

Mariehamns energi

För närmare ett år sedan tillsattes en arbetsgrupp med undertecknad som ordförande, gruppen skulle utreda ett eventuellt behov och förutsättningar för ett bevarande av kraftverket G1.

Arbetet motarbetades redan från början av tjänstemannen som skulle skriva rapporten, samt representanten från Hållbart Initiativ, då dessa helt enkelt inte dök upp på de möten som arbetsgruppen hade.

Övriga medlemmar av arbetsgruppen fattade efter några möten beslutet att skriva rapporten själva.

Så skedde också och då vi hade en i stort sett färdig rapport bad HI om att få sätta in en annan representant som hade för avsikt att komma till de möten denne kallades till. Vi gick med på detta under förutsättning att arbetet inte försenades.

 

Som tack för det, utsågs utan vår vetskap även en ny tjänsteman som skulle skriva rapporten.

För att göra en lång historia kort så var den ursprungliga rapporten färdig redan i slutet av september 2020, men den nya tjänstemannen hade för avsikt att göra om allt arbete gruppen gjort, och fick konstigt nog understöd för detta av övriga arbetsgruppen utom undertecknad.

 

Jag reserverade mig mot den nya rapporten som jag anser vara mycket bristfällig, då den inte över huvud taget har med någon form av argument för ett bevarande. Någon riskanalys finns inte alls i denna rapport, vilket givetvis är häpnadsväckande. Argumentet för ett bevarande är givetvis risken att Åland kan bli utan ström, helt eller delvis. Att utelämna denna parameter, betyder ju att man utelämnar all anledning att bevara detta kraftverk.

 

”Hur är hållbarhetstänket där? Man kräver destruktion av en nyrenoverad motor som rätt skött kommer att gå 15000 timmar innan nästa renovering.”

 

Med tanke på hur elförsörjningen har sett ut i våra exporterande regioner den senaste tiden, så anser jag att behovet av egna kraftkällor är mycket stort. Övergången till slumpenergi såsom sol och vindkraft, kräver att man kan backa upp elproduktionen under dagar med stort energibehov, men låg energiproduktion. Vidare innehåller rapporten drömmar om att människors elbilar kan utgöra nödenergi. Här hade det varit klädsamt om man räknat lite på hur länge man kan värma ett egnahemshus med hjälp av elbilens batteri… Inga imponerande siffror direkt.

 

Jag skulle lätt kunna fylla en hel sida med argument för ett bevarande av detta kraftverk, som har en verkningsgrad på över 80% och dessutom är nyrenoverat, men jag nöjer mig med att nämna att jag anser att det är dårskap att skrota detta kraftverk.

 

Mariehamns Energi har nu begärt in offerter på att skrota kraftverket. Man är beredda att lägga 1miljon euro på att skrota en anläggning som skulle kosta minst 15 miljoner euro att bygga upp igen den dagen man inser att man faktiskt behöver egen beredskap i en orolig värld!

Som om inte detta vore nog, så är ett av kraven på den entreprenör som utför denna rivning, att samtliga motordelar som lämnar lokalerna skall destrueras!

Hur är hållbarhetstänket där? Man kräver destruktion av en nyrenoverad motor som rätt skött kommer att gå 15000 timmar innan nästa renovering.

 

Detta är storskalig kapitalförstöring av något som ålänningarna har betalat, och som kan trygga deras el och värmeförsörjning.

Det skulle verkligen vara intressant att höra hur styrelsen för Mariehamns Energi har resonerat här.

En sak är dock säker, och det är att det finns en tydlig politisk agenda och aktivism inblandat i den här frågan.

Och ja, jag kommer att säga: Vad var det jag sa, den dagen det blir mörkt och kallt.

 

Tack för ordet,

Stellan Egeland

Obunden samling