Insändare: En staty för Carl Björkman! 

Carl Björkman flyttade till Föglö 1903 men redan 1905 kom han att arbeta tillsammans med Julius Sundblom i Mariehamn.

Han var en av initiativtagarna till stormötet om Åland framtid på Ålands Folkhögskola i Finström den 20 augusti 1917 och var sedan en medlemmarna i den deputation som reste till Stockholm för att överlämna namninsamlingen till svenske konungen Gustav V och regeringen i februari 1918.

Carl Björkman var även en av initiativtagarna till Ålands första Landsting (verksamt 1918 – 1922) som drev själva Ålandsrörelsen och han var då den som skrev de flesta skrivelser som utgick från detta landsting, som bestod av företrädare för samtliga åländska kommuner. Som ordförande för detta landsting tog han än gång plats i en deputation till den svenska konungen och regeringen i maj 1920.

Efter detta blev han en av de, som blev häktad, anklagad och senare även dömd för högförräderi.

Då det första valet till ”Ålands landsting”, i enlighet med självstyrelselagen, hölls i maj 1922 blev Carl Björkman invald i det första lagenliga landstinget, vilket höll sitt första plenum den 9 juni 1922. En månad senare utsågs han till Ålands första lantråd.

Som jurist, lantråd och ordförande för landskapsnämnden var han inte bara ansvarig för utan även den som själv skrev otaliga lagframställningar och byggde upp den åländska självstyrelsen från grunden ända fram till sin avgång 1938. Många vittnade om hur lampan ofta lyste sent i hans arbetsrum på Storagatan.

I den nya lilla förvaltningen fungerade han inte bara som lagberedare utan han såg också till att Åland fick Finlands första maskinella vägskrapa.

Trots denna långa gärning i åländska självstyrelseutvecklingens tjänst under den första kritiska tiden finns det ingen staty, ingen byst eller ens ett litet minnesmärke någonstans över alla hans gärningar, som blev en viktig milstolpe i den åländska självstyrelsens historia.

Med detta som bakgrund vill jag föreslå att en staty reses över Carl Björkman, förslagsvis i självstyrelseparken. Då kunde han, med ryggen vänd mot lagtinget, blicka ut mot större delen av Åland.

Stephan Toivonen 

Lämna ett svar