Regeringen Sanna Marin har tagit det första stapplande, men ack så avgörande steget mot det totalitära genom införandet av coronapass.
Numera har inte alla ålänningar samma rättigheter längre, man är indelade i två grupper med olika status.
Man kan tycka att det är rimligt att stänga ut en del av befolkningen från att umgås på krogen, eller från att få gå ut och äta på kvällen. Det kan ju anses som en minimal uppoffring att ta några sprutor och skaffa sig ett pass om man önskar ha tillbaka sina rättigheter.
Men det som ses som en minimal uppoffring för en människa kan ju vara en stor eller faktiskt omöjlig uppoffring för en annan. Vad kan vara mer privat än den egna kroppen?
Det är en farlig väg regeringen Marin tar, när man flyttar en naturlig gräns för medborgarnas frihet.
När man väl börjar flytta gränser från det naturliga, är det ganska enkelt att flytta den lite mer, och sedan lite mer.
Vad är det som säger att denna restriktion är den sista? Vad är det som säger att ett par sprutor om året är det slutgiltiga kravet för att få leva fritt i samhället?
Det som nästan är mest skrämmande med detta, är att en stor del av ålänningarna välkomnar denna utveckling med öppna armar.
Man ser detta som en praktisk lösning på ett problem.
Har vi sett det förr?
Tack för ordet,
Stellan Egeland
Obunden Samling