Kategorier
Nyheter

Kräver skärpta straff för sexualbrott

Tidigare riksåklagaren Matti Kuusimäki kräver idag i en kolumn i tidningen Helsingin Sanomat att Finland skärper straffen för sexualbrottslingar. Med anledning av den föreslagna sexbokföringslagen – den så kallade samtyckeslagen – som just nu behandlas av riksdagen skriver Kuusimäki att det inte är definitionen av våldtäkt som är den största svagheten i lagen utan snarare de låga straff som utdöms i landets domstolar, i synnerhet vad gäller fall där barn fallit offer.

 

Hälften av förbrytare släpps på fri fot

Problemet enligt Kuusimäki är att det finska straffsystemet i regel låter förstagångsförbrytare komma undan med en villkorlig dom ifall straffet är lägre än två års fängelse. Minimistraffet för grovt sexuellt utnyttjande av barn är ett års fängelse. Ifall minimistraffet skulle höjas kommer fler förbrytare att dömas till ovillkorliga domar. I nuläget klarar sig nästan hälften av förbrytare med villkorliga straff, vilket innebär att de släpps på fri fot efter domen.

Liknande siffror syns enligt Kuusimäki i våldtäktsdomar, där hälften av dömda klarar sig med en villkorlig dom. Både Sverige och Norge tillämpar strängare lagstiftning för sexualbrott än Finland och Kuusimäki skriver att de villkorliga straff som ges i Finland för allvarliga övergrepp mot barn skulle betraktas som ”fullständigt oförståeliga” i andra europeiska länder.

 

”Varningsklockor bör ringa”

Kuusimäki skriver att varningsklockor bör ringa när personer som begår övergrepp mot barn vanligtvis får liknande straff som de som döms för trädgårdsbrott såsom småskalig cannabisodling. Han konstaterar att minimistraffen för grövre narkotikabrott är längre än två år, vilket gör domarna ovillkorliga. Enligt Kuusimäki är det inte ovanligt att personer som gjort sig skyldiga till grova narkotikabrott döms till maxstraffet – till skillnad från personer som döms för grova våldsbrott.

 

”Ondska måste bestraffas”

Enligt den tidigare riksåklagaren tar varken lagen eller domstolarna tillräcklig hänsyn till brottsoffrens personliga integritet och de kränkningar de har utsatts för, speciellt när det gäller barn. Kuusimäki skriver att ondska måste bestraffas, men att det inte ser ut som att så alltid sker.