Stephanie Jansson dömdes till fängelse för falsk våldtäktsanklagelse

Åbo hovrätt dömde Petra Stephanie Joy Jansson, född 1996, till oövervakat villkorligt fängelse i tre månader för falsk angivelse, då hon angav en oskyldig man för våldtäkt och misshandel.

Ålands tingsrätts domare Pia Jacobsson samt nämndemännen Harry Holmström och Maria Malmberg hade 2016 förkastat åtalet mot Jansson, men brottsoffret samt landskapsåklagare Ina Johansson överklagade domen till Åbo hovrätt som istället enhälligt dömde Jansson enligt åklagarens linje.

Det var i januari 2015 som Petra Jansson hade varit på efterfest i Mariehamn och haft samlag med en man och sedan sagt att hon hade blivit våldtagen, frihetsberövad och misshandlad. Jansson uppgav för folk och i polisförhör att två män hade låst in henne i ett rum, tvingat henne ner i en säng, klätt av henne, slagit henne och tryckt in sina fingrar i hennes kön, mot hennes vilja. Till polisen identifierade hon en man. Mannen blev väckt av polisen nästa morgon och arresterad i drygt ett dygn samt tvingad att lämna DNA-prov. Till följd hade mannen löpt risk att förlora sitt arbete på grund av sin frihetsberövning. Hovrätten skriver att Jansson utsatt sitt brottsoffer för allvarliga konsekvenser då hon anklagade honom för ett anstötligt våldsbrott och att det förelegat fara för att han skulle utsättas för tvångsmedel, åtalas och straffas.

Omfattande bevisning i hovrätten befäste att Jansson hade haft frivilligt samlag med den oskyldigt anklagade mannen. Något bevis för hennes historia fanns inte. Hovrätten skrev i domen att Janssons berättelse skiljde sig markant och var direkt motstridig till berättelserna som sju inkallade vittnen gav. Sex personer hade i dörröppningen varit åskådare till samlaget och vittnade om att det varit uppenbart att samlaget ägt rumt frivilligt. Vittnenas och den målsägandes berättelser stöddes utav bevis i form av en videoinspelning från en mobilkamera, som filmats utav en av personerna i dörröppningen.

I bevisfilmen befann sig Jansson ovanpå mannen under samlaget. Samlaget hade enligt målsägande samt vittnen pågått i 40-45 minuter, Jansson hade njutit och uppmanat honom att fortsätta och de hade emellanåt bytt ställning. Parterna hade avbrutit samlaget då en bekant till målsägande ville få rummet för att gå och lägga sig. Målsägande hade strax senare också gått och lagt sig i rummet.

Jansson hade ställt till med stor uppståndelse i huset då hon i fyllan tappat bort sin plånbok och hon blev utelåst från rummet som målsägande sov i eftersom de ville sova ifred. Hon hade blivit ombedd att åka hem och leta upp sin plånbok nästa dag.

När Jansson försvarade sin falska anklagelse i rätten sa hon att hon var väldigt berusad och inte minns vad som hände i sovrummet, men att hon blev våldtagen för att hon inte brukar ha sex med någon hon inte känner.

Efter att ha lämnat huset anlände hon till en väns lägenhet. Där hade hon sju på morgonen ringt sin mor Lilian Tessler-Tronestam och ljugit om att hon varit på efterfest och blivit inlåst, avklädd och slagen. Jansson hade även påstått att det luktat marijuana i huset. Lilian Tessler-Tronestam uppmanade sin dotter att gå till polisen med sin falska historia, vilket hon gjorde några timmar senare. I sitt vittnesmål beskrev Tessler-Tronestam sin dotter som trovärdig och med väldigt stark integritet.

I rättegången hördes även flera vittnen som inte varit på plats, men lyssnat till Janssons berättelse. Psykoterapeut Mats Segerström vittnade i rättegången och påstod att Janssons trauma var trovärdigt. Skolpsykolog Jhonina Lindqvist vittnade också och menade också att Janssons historia var trovärdig. Till Lindqvist hade Jansson berättat att hon var orolig över rykten som spreds.

Förutom fängelsestraffet dömdes Jansson att betala €5000 till brottsoffret samt ersätta hans rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten på dryga €10 000.