Landskapsregeringen ska lura Finland att betala för äldrevården på Åland genom att tvinga gamla att bo hemma

De kraftiga försämringar av äldrevården på Åland som redan varit på gång i flera år fortsätter att ta form. Höga chefer inom hälsovården och äldreomsorgen visar sin lojalitet mot de åländska politikerna genom att föreslå oerhört stränga krav för att få vårdas på ålderdomshem och går i en nypublicerad rapport så långt att de föreslår att ålderdomshemmen kan tas bort helt och hållet.

Rapporten är sammanställd av en kommitté ledd av Ylva Lindström på landskapsregeringen och består av överläkare Christian Andersson, flera äldreomsorgschefer och sjukvårdschefer från Ålands Hälso- och Sjukvård.

Titeln på rapporten är ”Medicinska kriterier för långvarig institutionsvård av äldre”. Delen av rapporten som behandlar kriterierna är ett kortare stycke och i huvudsak fokuserar rapportförfattarna på att förespråka landskapsregeringens äldrevårdspolitik och förklara hur den äldre delen av befolkningen börjar bli dyr för landskapsregeringen.

Redan för över två år sedan kunde Ålands Nyheter rapportera hur dåvarande regering Sjögren krävde att 90% av åldringarna på Åland skulle bo kvar hemma istället för på äldreboenden. En politik som fortsatt drivs av dagens regering.

”Målet att minst 90% av de som är 75 år och äldre ska ha möjlighet att bo kvar hemma bygger dels på en samhällsekonomisk analys av följderna av den demografiska utvecklingen och hur de utmaningar som följs av denna bör mötas, samt dels på erfarenheten av att de flesta äldre vill bo kvar i sitt ordinarie boende så länge detta är möjligt”, inleder kommittén sin rapport.

Den egentliga orsaken till att det finns en stark politisk vilja att så många som möjligt ska bo hemma framkommer senare, där författarna resonerar om kostnaderna på ett äldreboende:

”Omsorg kan omfatta till exempel stöd vid påklädning, skötseln av den personliga hygienen samt måltider.”

Enligt lagen är det kommunerna – och i förlängningen landskapsregeringen – som måste betala för att ta hand om äldre på ålderdomshem, men rapportförfattarna detaljerar hur Åland ska lura den finska staten att istället stå för kostnaderna:

”Kommunen står för de kostnader som uppstår på institutionen och en klientavgift uppbärs enligt klientavgiftslagen. För klienter inom institutionsvården innebär detta att de går miste om vissa bidrag från Folkpensionsanstalten såsom till exempel ersättning för läkemedel och service som stöder rörligheten (färdtjänst).”

 

”Går miste om statliga ersättningar”

Avsikten framfördes ännu tydligare för två år sedan av tidigare socialminister Wille Valve (M), som då skrev att syftet med att få bort äldreboendena var för att tvinga de äldre att istället söka bidrag för sin bostad, för sina läkemedel och för krävande medicinsk rehabilitering.

”I den utsträckning kommunerna inte tillhandahåller öppenvårdstjänster i tillräcklig utsträckning och där detta leder till att äldre placeras i institutionsvård i förtid innebär detta att den äldre går miste om statliga ersättningar man annars varit berättigad till och till att klienterna, skattebetalarna, kommunerna och landskapet istället för staten belastas med dessa kostnader”, skrev minister Valve då i sitt beslut.

Totalt hälften av vårdplatserna för äldre på Åland skulle då tas bort enligt Valves krav som han skickade till kommunerna. Värst drabbade skulle de äldre bli i skärgårdskommunerna, där 56 av 68 vårdplatser skulle tas bort.

 

Stränga krav ska göra det svårt för äldre att få omsorg på ålderdomshem

Rapportförfattarna har varit lydiga sina politiska uppdragsgivare och har tagit fram ett antal stränga krav för att kunna neka så många äldre som möjligt att få plats på ålderdomshem:

”Ett beslut om att ge vård och omsorg som långvarig institutionsvård ska motiveras. Klienten bör ha ett stort vårdbehov som gör att det inte är motiverat att ordna vården tryggt på annat sätt än på en institution inom äldreomsorgen”, skriver författarna.

De motiverar också detaljerar vilka situationer som inte ger rätt till att få bo på ålderdomshem, vilka är:

– Hög ålder
– Demenssjukdom
– Psykisk sjukdom
– Avstånd
– Ensamhet
– Otrygghet
– Behov av hjälpmedel eller sjukhusteknologi
– Terminalvård (vård i slutet av livet)

Det räcker inte heller med att den äldres säkerhet äventyras allvarligt för att kunna få rätt att bo på på ålderdomshem, utan det krävs att minst ett till krav uppfylls utav följande:

– Sjukdomstillstånd som förutsätter krävande, ofta återkommande och oförutsedd medicinsk vård.

– Mycket omfattande vårdbehov. Klienten behöver mycket omfattande hjälp i sina dagliga funktioner och/eller är sängliggande en stor del av dygnet.

– Sannolik risk för omfattande försämring av funktionsförmåga och hälsotillstånd inom den närmaste tiden.

– Vård och/eller vårdutrustning som är svår att förflytta, svårt att ordna i hemmet eller som kräver specialkunskaper.

 

Säger sig ändå lyssna på de äldre

Trots den hårda linjen mot åländska äldre och de tvivelaktiga orsakerna bakom skriver författarna följande i sin rapport:

”Sammanfattningsvis kan det konstateras att det viktigaste i utvecklingen av servicehelheten är att de äldre uppfattas som jämlika samhällsmedlemmar och att man lyssnar på dem.”

Ett stycke efter framgår det att författarna anser att man kan avskaffa ålderdomshemmen på Åland helt och hållet.

Kommittén består av ordförande Ylva Lindström som är byråchef på hälso- och sjukvårdsbyrån, överläkare Christian Andersson från ÅHS, äldreomsorgschef i Mariehamn Pernilla Karlsson, äldreomsorgschef i Saltvik Maria Knip, samt Heidi Viktorsson, Tora Woivalin och Ann-Christine Österbacka.