Liberaler körde över tingsdomare och dömde yngling för våldtäkt – trots avsaknad av bevis

En ung åländsk man döms till villkorligt fängelse i ett år för våldtäkt – trots att inga egentliga bevis fanns mot honom.

Bakom den fällande domen ligger Liberalernas politiker Mikael Staffas och Sisa Långkvist, som gick ihop för att köra över tingsdomare Pia Jacobsson när hon ville frikänna mannen i brist på bevis.

DOKUMENT

Ålands tingsrätt R 21/13

Det främsta beviset som fällde mannen för våldtäkt var att han vid ett tidigare tillfälle ska ha slagit till flickan med en spelkonsol.

Mikael Staffas har profilerat sig politiskt som en aktivist i den så kallade ”metoo”-rörelsen, där anhängarna anser att en man som anklagas för sexualbrott ska räknas som skyldig tills motsatsen är bevisad.

Våldtäkten hade enligt åklagaren skett i oktober 2017 i en hiss i Mariehamn. Mannen – född år 2000 – hade träffat en jämnårig flicka han tidigare haft relationer med på en hemmafest. I hissen hade de haft samlaget – som av flickan och åklagaren beskrivs som en våldtäkt och som av den anklagade och försvaret beskrivs som ett frivilligt samlag.

Under samlaget hade flickan också varit den aktiva parten och ridit mannen – men detta var ändå frågan om en del av våldtäkten enligt åklagaren.

Flickan hade varit nykter under kvällen, medan mannen varit rejält berusad. I hissen hade flickan tagit av sig kläderna själv på mannens begäran. Enligt henne hade samlaget varit fruktansvärt smärtsamt, men inget egentligt våld hade förekommit.

”Det hade visserligen inte funnits något hinder för att hon skulle ta sig bort från platsen men hon hade varit rädd för mannens reaktion”, skriver åklagaren och fortsätter:

”Han kunde bli gränslös då han var full, han hade kört både rattfull och hamnat i slagsmål. Han hade en gång slagit till henne med en spelkonsolskontroll, om det var med avsikt eller av misstag visste inte målsäganden. Något annat fysiskt våld hade inte förekommit.”

Efter samlaget hade flickan lånat en telefon för att ringa hem och sedan hade de gått till centrum tillsammans före de skildes åt.

 

Mest hörsägen som bevis

Enligt åklagaren hade flickan traumatiserats av händelsen och blivit skräckslagen till och med för bilar som liknade mannens. Som bevis presenterade åklagaren en dagbok som flickan skrivit i om sina tankar efter händelsen. Resten av åklagarens bevis var andra personer som bara återberättade vad flickan berättat för dem, inklusive sjukvårdspersonal

Den anklagade mannen nekade till brott och berättade att de haft en god vänskap och tidigare haft samlag. Enligt honom hade bägge parter varit delaktiga under samlaget i hissen.

För nämndemännen räckte det däremot med hörsägen och dagboksanteckningar för att döma mannen för våldtäkt.

”Berättelsen stöds även av att hon berättat på ett likadant sätt till samtliga vittnen, dock mer eller mindre detaljrikt. Vittnet X har dock i polisförhöret berättat att våldtäkten skett i en lägenhet.”

Nämndemännen greppade efter skäl till att få döma mannen:

”Vittnet X berättelse om att svaranden som berusad blir kladdig mot kvinnor och inte kan ta ett nej stöder målsägandens berättelse.”

Staffas och Långkvist beskriver kärnpunkten, som fick dem att fälla mannen:

”Målsäganden har till följd av att svaranden inte reagerat på hennes nekanden försatts i ett hjälplöst tillstånd, eftersom hon till följd av tidigare förnedring från svarandens sida och våldsamt uppträdande vid ett tillfälle med spelkontrollskonsol, fått hennes självkänsla att sjunka till botten och gjort henne helt passiv i situationen.”

Enligt Staffas och Långkvist var mannen skyldig ”bortom allt rimligt tvivel” till våldtäkt.

 

Domare ville frikänna

Tingsdomare Pia Jacobsson anmälde avvikande åsikt:

”Händelseförloppet är till vissa delar inkonsekvent. Målsäganden har ställt upp frivilligt på det orala sexet till en början men själv berättat att det sedan utförts med tvång då hon hållits fast av svaranden. Svaranden har sagt att han direkt slutat då hon tryckt sig ifrån. Han har ostridigt varit berusad och kan ha haft svårt att kontrollera sin kraft. Därefter har hon ändå klätt av sig självmant för att idka vaginalt samlag med svaranden på ett aktivt sätt genom att ”rida” honom. Jag anser att svaranden inte har kunnat uppfatta att målsäganden inte önskat ytterligare sex, då hon inget sagt och hennes gärningar tvärtom visat att hon önskat ytterligare sex.”

Jacobsson fortsätter:

”Rent fysiskt borde målsäganden ha kunnat avlägsna sig i och med att det våld som utövats beskrivits som väldigt lindrigt. Svaranden ser inte ut att vara varken större eller fysiskt starkare än vad målsäganden ser ut att vara. Psykiskt har målsäganden beskrivit sig ha blivit nertryckt och kuvad under en längre tid under parternas vänskap och således inte förmått varken lösgöra sig, avlägsna sig eller göra något som helst motstånd. Någon egentlig utredning har inte inlämnats över denna förnedrande vana och den enda situationen där våld skulle ha utövats med en spelkonsolskontroll har inte beskrivits som särdeles dramatisk.”

”Psykiska symptom kan inte i sig påvisa huruvida man blivit offer för ett brott eller inte, varken då sådana påträffas eller avsaknaden av dem.”

”Sammanfattningsvis anser jag att målsägandens berättelse inte får någon egentlig stödbevisning av att den återupprepats till vänner, släktingar eller sjukvårdspersonal. Det är samma berättelse som återupprepas, oberoende hur sann eller falsk den är. Svarandens berättelse är inte heller den inkonsekvent eller på annat sätt så icke-trovärdig att det händelseförlopp han beskriver kunde uteslutas.”

Eftersom nämndemännen var två mot en vann de omröstningen och mannen dömdes för våldtäkt till 1 års villkorligt fängelse. Han ska även betala flickan €3000 i skadestånd. Domen har inte vunnit laga kraft.

Fotnot: Ålands Nyheter kommer inte att avslöja identiteten på den dömde personen i detta skede, då domen präglas för starkt av tvivelaktigheter och det ännu är högst osäkert ifall mannen fälls eller frikänns i högre instans.