Utländsk pederast drogade och våldtog 14-årig pojke under flera månader i Helsingfors

Piller

Tingsrätten i Helsingfors dömde den utländske inkräktaren Beiker Tamar Saleh till fem års fängelse för att upprepade gånger ha drogat och våldtagit en 14-årig pojke i Helsingfors.

Enligt åklagaren hade Saleh våldtagit en 14-åring i oktober 2018 i Helsingfors genom att ha tvingat i pojken droger och sedan tvingat honom till samlag med våld och utnyttjat pojkens oförmåga att försvara sig på grund av hans hjälplösa tillstånd. Pojken hade blivit medvetslös av drogerna och vaknat av att han blev våldtagen av Saleh. Pojken hade försökt trycka bort Saleh men i sitt tillstånd inte kunnat. Enligt åklagaren var våldtäkten särskilt grym och brutal och att betrakta som grov.

Eftersom pojken endast var 14 år vid våldtäkten yrkade åklagaren också på att Saleh skulle straffas för grovt sexuellt utnyttjande av barn. 

En månad senare hade Saleh enligt åklagaren haft pojken i sin lägenhet och igen gett honom droger. Saleh hade därefter våldtagit pojken igen. På grund av rädsla efter den tidigare våldtäkten hade pojken inte vågat försvara sig fysiskt. Åklagaren yrkade på straff för grov våldtäkt på grund av de skador pojken hade fått, på grund av den stora åldersskillnaden och på grund av att samlaget varit oskyddat. Åklagaren yrkade också på straff för grovt sexuellt utnyttjande av barn för våldtäkten och för ett flertal andra oskyddade samlag.

Saleh hade enligt åklagaren våldtagit pojken en tredje gång i januari 2019 genom att med våld tvingat sig på honom och slagit pojken när han protesterat. På grund av skadorna som pojken fått och på grund av våldet, pojkens låga ålder, den stora åldersskillnaden och att samlaget varit oskyddat menade åklagaren att våldtäkten varit grov. Även för detta fall yrkade åklagaren också på straff för grovt sexuellt utnyttjande av barn.

 

Nekade till alla anklagelser

Saleh bestred alla anklagelser och nekade till att över huvud taget haft något sexuellt samröre med pojken.

Förutom pojken och Saleh var pojkens föräldrar och en annan person kallade att vittna. Tingsrätten fick ta ställning till bevis i form av textmeddelanden, Whatsapp-samtal, läkarrapporter och ett utlåtande av Centralkriminalpolisens tekniska laboratorium.

Ur Whatsapp-konversationerna framgick det att Saleh och pojken kommunicerat nästan dagligen, bland annat kring droger. Kommunikationerna avbröts endast under perioder som Saleh reste till Istanbul. Analyser gjorda av CKP visade att pojkens DNA påträffats på Salehs säng. Pojken hade berättat för polisen att han supit många gånger och rökt på. Efter våldtäkterna hade han haft smärta i timtal. Enligt läkarundersökningens slutsatser kunde skadorna på pojken inte ha uppstått på annat vis än från sexuella övergrepp.

 

Tryckte in ett piller i munnen på pojken

Pojken berättade att Saleh hade gett honom cannabis och också erbjudit ecstasy och kokain, vilket pojken hade vägrat. Enligt pojken hade de kommit överens om kodordet ”Bekobeko” för tobak och cannabis. Ett textmeddelande som pojken hade skickat till mannen löd ”Beko beko + fuck = good”. Saleh hade uppmanat pojken att ta bort meddelanden från sin telefon.

Enligt pojken hade Saleh pressat honom till att komma till hans lägenhet genom att hota med att förnedra honom genom att sprida bilder på honom. Den första gången pojken blev våldtagen hade han varit på en fest när Saleh hade kommit bakifrån och tryckt in något piller i pojkens mun. Det nästa minnet pojken hade var att han vaknade av att han blev våldtagen och inte visste var han var. När pojken vaknade nästa dag i Salehs lägenhet tog han bussen till en släkting.

Den andra våldtäkten hade enligt pojken skett när Saleh en månad senare kontaktade honom och bjöd honom till sin lägenhet för att röka cannabis. I lägenheten hade de rökt cannabis och därefter hade Saleh börjat antasta pojken och sedan haft samlag med pojken trots att han sade att han inte ville. Pojken hade varit för rädd för att göra motstånd och kunde inte heller fly ut i kylan. Han hade blivit så försvagad och traumatiserad av den första våldtäkten att han inte haft förmåga att försvara sig.

Vid den tredje våldtäkten hade Saleh slagit pojken när han bett honom sluta. Därefter hade pojken inget ytterligare samröre med Saleh.

 

Föräldrarna märkte förändrat beteende

Pojkens mor vittnade i rätten att hennes sons beteende förändrats dramatiskt under hösten 2018, i synnerhet efter 5 oktober. I november hade pojkens far anmärkt på att det verkade som att pojken alltid hade cigaretter till hands, trots att han bara haft €30 i månadspeng. Föräldrarna hade frågat och pojken hade sagt att han inte alltid behöver betala själv för tobaken.

Pojken hade i mitten av januari berättat för sina föräldrar och för polisen vad han blivit utsatt för. Händelsen hade varit skamlig och smärtsam för pojken, som först inte ville medge till vissa meddelanden han skickat till Saleh.

Pojkens far berättade att pojken hade förändrats och även slutat med sin favorithobby. Fadern hade märkt undfallande kommunikation och att pojken verkade behöva gå någonstans, vilket gav fadern intrycket att någon kontrollerade pojken.

 

Försvaret hävdade att pojken var knarklangare

Saleh berättade att han brukade gå till Kampen för att köpa röka och att pojken börjat prata med honom, men att han svarat att han inte kan finska. Pojken hade erbjudit Saleh att köpa droger och Saleh hade köpt två gram. Pojken hade bett om Salehs nummer för att kunna leverera mera. Saleh hade rökt substansen md en vän och därefter hade han ringt pojken för att köpa två gram till. Han hade bett om hemleverans för att slippa gå ut i kylan.

Enligt Saleh hade de träffats en annan gång på ett torg och pojken hade klagat över hunger och föreslagit att de skulle gå till Salehs lägenhet. Enligt Saleh hade han i lägenheten låtit pojken använda hans telefon medan pojkens egen telefon laddades och Saleh värmde mat. Saleh berättade i rätten att pojken bara hade varit i hans lägenhet en gång och det hade varit i december. Däremot hade han varit många gånger vid porten för att leverera droger. I polisförhör hade Saleh däremot sagt att pojken varit fler gånger till hans lägenhet, men Saleh hänvisade till brister hos tolken.

Saleh hävdade att hans förehavanden med pojken endast hade angått drogleveranser. Han nekade till att ha bett pojken ta bort något från sin telefon eller till att ha utpressat pojken på något sätt. Saleh och pojken hade inte använt droger tillsammans och Saleh hade aldrig gett cigaretter till pojken. Saleh hade inte svarat på meddelandet som löd ”Bekobeko+fuck” och sade att han inte ens förstått vad det skulle kunna betyda.

 

Pojken hade berättat för vänner

En person var kallad att vittna och berättade att han känt pojken i 2-3 år. De hade setts varje dag och pojken hade berättat om vad han blivit utsatt för. I förundersökningen hade vittnet berättat att pojken sagt att han besökt mannen många gånger. Vittnet berättade också att pojken ibland lämnat sällskapet när han varit ute med sina jämnåriga vänner för att göra något ärende hos sina vuxna vänner.

Ytterligare en person var kallad att vittna och berättade att han känt pojken i ungefär två år och att pojken berättat för honom vad som hänt. Vittnet hade uppmanat pojken att berätta för sina föräldrar.

Enligt tingsrätten hade pojken i stor utsträckning berättat om händelserna på ett mycket tydligt, detaljerat och konsekvent sätt under rättegången, under förundersökningen och till läkaren. TIngsrätten ansåg inte att pojkens berättelse undergrävts av att han under ett förhör hade nekat till att ha skickat meddelanden till Saleh.

 

DNA-bevis vägde tungt i rätten

Pojkens berättelse fick starkt stöd av läkarutlåtandet skadorna, men tingsrätten ansåg också att utlåtandets bevisvärde hängde på ifall andra orsaker kunde uteslutas. Saleh hade varit en mycket mer aktiv part i kommunikationen mellan parterna och tingsrätten konstaterade att pojken ofta försökt undvika möten genom att säga att han inte kunnat eller varit sjuk. Dessutom uppmärksammade tingsrätten i synnerhet att parterna skickat symboler såsom hjärtan och läppar till varandra, som inte alls passade in på Salehs påståenden om att all kommunikation haft att göra med pojkens arbete som knarklangare.

Tingsrätten ansåg att beviset i form av pojkens DNA på Salehs säng starkt talade för åklagarens berättelse, då polisen samlade in provet den 13 januari och Saleh hävdat att pojken endast varit i hans lägenhet en gång i december och bara stannat i 20 minuter och vistats i soffan. 

Tingsrätten bedömde även pojkens föräldrars vittnesmål som tillförlitliga och till stöd för trovärdigheten i pojkens berättelse. Detsamma ansågs om vännernas vittnesmål.

Enligt tingsrätten var det ganska osannolikt att en 14-årig pojke skulle ha sålt droger till en 27-årig man regelbundet såsom Saleh hävdat. Däremot kunde tingsrätten inte utesluta helt och hållet att så hade skett, men kommunikationen med symboler mellan parterna och DNA-provet stödde pojkens berättelse.

 

Tingsrätten gick på åklagarens linje

Inget motiv kunde heller hittas till att varför pojken skulle ha hittat på att han blivit utsatt för övergreppen. Pojken hade aldrig varit misstänkt för narkotikahandel eller något annat brott och hade således ingen orsak att hitta på en historia för att skylla ifrån sig. Tingsrätten ansåg det inte troligt att pojken skulle ha utsatt sig för den tunga utredningen och rättsprocessen utan något rättfärdigande. Pojkens berättelse bedömdes av tingsrätten som trovärdig.

Även om pojkens berättelse om att Saleh tryckt in ett piller i hans mun ansågs låta extraordinär konstaterade tingsrätten att pojken konsekvent berättat om det. Tingsrätten såg ingen orsak att tvivla på att pojken drogats före han blivit våldtagen. Tingsrätten gick på åklagarens linje och dömde Saleh för grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn.

Även i det andra åtalet, gällande händelsen i november, dömde tingsrätten att Saleh var skyldig till grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn. Dessutom dömdes Saleh för att ha gjort sig skyldig till ett flertal grova sexuella övergrepp på pojken från slutet av november till början av januari.

 

Dömdes skyldig på alla punkter

Saleh dömdes också som skyldig till grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn för händelsen i januari. Brotten Saleh gjort sig skyldig till måste ge minst två års och högst tretton års fängelse enligt Finlands lag. Som förvärrande ansågs att Saleh begått brotten under flera månaders tid och att han gjort sig skyldig till det allvarligaste av alla sexualbrott. Gärningarna hade enligt tingsrätten varit mycket skadliga för pojkens utveckling.

Tingsrätten dömde Beiker Tamar Saleh, född 1991, till 5 års ovillkorligt fängelse för tre fall av grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn, samt för grovt sexuellt utnyttjande av barn som pågick under tiden november till januari. Han ska också betala €18 000 i ersättning till sitt offer för skadorna pojken lidit. Saleh förpassas till Vanda fängelse.